En resa
Ibland är det svårt att sova om nätterna, för mig är det nästan alltid svårt. Jag vet inte varför, men det är något jag tycker om med natten. När jag vet att alla sover så känns det som att jag är ensam, helt ensam. Oövervinnlig på något sätt. Eller tvärtom, liten och helt obefintlig.
Allt har två sidor.
Jag hade en dröm, en dröm om att flytta ifrån den småstad som jag växt upp i. Flytta till en storstad där jag skulle kunna vara precis den personen som jag alltid velat vara. Inte dras tillbaka av samma människor, samma umgänge, samma stad och samma trygghet.
Få nya intryck, träffa nya människor och prova helt nya saker.
Men ibland blir inte allt som man har tänkt sig, för just nu, tidigare än vad jag hade trott, vill jag inte göra något annat än att åka hem. Tillbaka till tryggheten.
Men varje sak man gör i livet är en erfarenhet, vad man än gör så lär man sig alltid någonting nytt utav det. För mig har den här resan handlat om att lära mig nya saker om mig själv. Om vem jag är, vad jag vill göra, vad jag inte vill göra, vad jag tycker om och vad jag inte tycker om. Jag har helt enkelt inte behövt tänka eller anpassa mig efter någon eller något annat.
Det skulle jag aldrig ta tillbaka.
Därför ångrar jag inte att jag åkte, verkligen inte. Tvärtom. Man kommer bara att ångra det man inte har gjort, har jag hört, tror jag på och lever efter.
Det finns så många saker som jag vill göra, skulle kunna sitta i flera timmar nu bara för att få ner allt på en lista. Men om jag skullle göra listan är jag orolig för att jag en dag kommer vakna upp och inse att jag inte har gjort exakt alla dom där sakerna som jag ville göra, och då kommer jag ångra det. Det som jag inte kommer att ha gjort.
Jag tycker om kontrast, när man känner eller något är det ena eller det andra.
Rätt, fel. Hata, älska. Lyckas, misslyckas. Vinna, förlora. Fint, fult. Det är enkelt.
Det som försvårar det hela är när man inser att tillräckligt många fula saker tillsammans kan bli något fint. Men jag tycker ändå om kontrast. Det ger mig perspektiv.
Jag hade en dröm, en dröm som jag förverkligade. Även om det inte blev exakt allt det som jag hade drömt om så har det hur som helst varit en fantastisk upplevelse. En upplevelse som jag nu kan pricka av från den där listan som jag egentligen inte borde skriva.
Självfallet har jag skrivit listan.
Och nu om 11 dagar kan jag med gott samvete åka hem till tryggheten igen. Men det är bara för ett tag. Det ända som är struket från listan är nämligen just den här storstaden, den här resan. Det finns allt för många kvar att uppleva.
Jag kommer aldrig sluta att försöka föverkliga mina drömmar.